FOLKDRÄKT 23.9.2022–19.3.2023

I år har det förflutit hundra år sedan de finlandssvenska folkdräkterna började utformas genom organiserat dräktarbete inom Föreningen Brage. Jubileumsåret till ära har man på Brage sammanställt en utställning om folkdräktsarbetets historia. Utställningen kommer att turnera på olika museer under 2022-2023. De vackra folkdräkterna har en självklar plats i utställningen, men också historien bakom hur dräkterna kom till. Vi visar upp ett rikligt bildmaterial och en tidslinje över hundra år av organiserat dräktarbete på Brage. Folkdräkterna som ställs ut i Jyväskylä kommer från Munsala i svenska Österbotten. Inför den här utställningen har nya modelldräkter för den mörka kvinnodräkten samt två mansdräkter sytts upp av Eija Mendelin. En metallbroderad bindmössa har rekonstruerats av Maria Lindén.

Föreningen Brage

Föreningen Brage i Helsingfors grundades 1906 för att bevara och vårda den finlandssvenska folkkulturen, genom sång och dans, senare även dräkter. Brages dräktbyrå grundades 1907. Två år senare bildades en dräktkommitté (senare dräktsektion) vars uppgift var att beskriva och rekonstruera folkdräkter.

År 1922 skickade Brage ut en kallelse till olika föreningar och hembygdsorganisationer i Svenskfinland. På dräktkongresserna 1922 och 1923 drog Brage och representanter från bygderna upp riktlinjer för förverkligandet av folkdräktsidén: En regelrätt fältforskning, studie av gamla dokument och inventering av tygprov och klädesplagg. Det systematiska och omsorgsfulla dräktarbetet hade inletts på allvar.

Tillsammans med lokala kommittéer utarbetades en kvinno- och mansdräkt för varje svensk- och tvåspråkig socken. Modelldräkter tillverkades och dräkthäften med beskrivningar utarbetades. Dräktbyrån hade en viktig roll som övervakare samt förmedlare och tillverkare av olika dräktmaterial- och -delar. Det fanns ett stort behov av rådgivning i dräktfrågor, år 1987 anställdes en dräktkonsulent.
Under forskningsresorna samlades en stor mängd tygprover och allmogeplagg daterade mellan 1750 och 1850. De utgör grunden i Brages dräktmuseum tillsammans med modelldräkterna. Valda helheter ur samlingen är sedan 1991 utställda på dräktbyrån. Det är ett viktigt materiellt och immateriellt kulturarv som Brage förvaltar.

Hundra år av folkdräktarbeten

Folkdräkten, eller bygdedräkten, visar hur man genom målmedvetenhet och samarbete har skapat en särpräglad dräktkultur. I en allt mer modern och föränderlig värld i slutet av 1800-talet passade bilden av bondelivet som lugnt och oföränderligt in i överklassens nationalromantiska syn. Allmogens traditionella och färggranna dräkter började således räknas som ett folkligt kulturarv. 

För att bevara allmogens dräktbruk för framtiden började borgare, studenter och konstnärer samla in och återskapa dräkter från 1700- och 1800-talet. Då kejsar Alexander III besökte Villmanstrand den 5 augusti 1885 rodde nio folkdräktklädda unga kvinnor över en båt till kejsarinnan Maria Fjodorovna. Dräkterna var sydda av Finska handarbetets vänner, och föreningens verksamhet kom att bli en förebild för Brages dräktverksamhet på 1900-talet.

Är folkdräkterna identiska kopior av deras förlagor? Nej, folkdräkterna är en rekonstruktion av en svunnen dräktkultur. Då forskning om allmogens dräktbruk framskridit har dräkterna omarbetats för att bli mer historiskt korrekta. Folkdräkten är ett levande kulturarv, dock sätter varje generation sina egna spår på dräkten.

Bygdedräkterna rekonstruerades i samarbete med lokala aktörer. Brage tog initiativ, organiserade och ledde arbetet, men utan lokalbefolkningens stöd och insats skulle arbetet ha fått en ensidig prägel. På forskningsresorna, som i huvudsak gjordes av Yngvar Heikel, uppstod en dialog med lokalbefolkningen, som deltog entusiastiskt i forskningsarbetet genom att ge intervjuer, svara på enkäter eller genom att överlämna allmogeplagg till Brage. Lokala dräktkommittéer bildades, vars medlemmar deltog i det fältetnografiska arbetet. När dräktarbetet väl kommit igång gick det inte att hejda ortsbefolkningen.

En levande och aktiv landsbygd har med andra ord varit en viktig förutsättning för folkdräkters rekonstruerande. Lokala aktörer, såsom lärare och ungdomsföreningar, gick i spetsen för dräktarbetet. Även folkhögskolor fick en viktig roll i dräktarbetet. Tillverkningen av dräkter gjorde även att hemslöjden fick en revitalisering, och Brage strävade till att dräkterna skulle produceras på landsbygden av lokala hantverkare som behärskade gamla tekniker. Bygdedräktsarbetet karaktäriserades av ett gediget samarbete, som ändå inte skedde helt utan svårigheter. Medan Brage i huvudsak strävade efter dräkters historiska äkthet var det för ortsbefolkningen ibland viktigare att skapa en unik dräkt. Det här ledde till kompromisser från bådas sida. 

Utställningens arbetsgrupp 

Maria Lindén, Henrietta Lindgren, Eija Mendelin, Kaja Grönlund och Gunilla Vuori